--Folkmusikfest Västland

Till minne av Carl Johan Medén med smeknamnet
”Rapp-Kalle”

”Det måste finnas ett gott hjärta och sinne för musik hos en spelman som kan åstadkomma en så vacker, njutbar och fin melodi.”

Så upplevde Bengt Jansson och Oskar Johansson när de hörde riksspelman Gösta Hellström spela ”Rapp-Kalles vals” i CKF-gården i Sandby på 1970-talet.

Trots att Carl Johan var en bohem som söp, slogs och gjorde affärer med tattare och patrask, måste det ha funnits något speciellt hos honom.

Melodin lever kvar och spelas fortfarande överallt på stämmor, spelplatser och där spelmän överhuvudtaget träffas. Till glädje för både spelmän och åhörare. Den är dessutom Västlands Spelmanslags signaturmelodi.

Hos Bengt Jansson mognade tanken på att hedra och upprätta Carl Johan på något sätt. Spelmannen fick ju inte ens en hederlig begravning p.g.a. kyrkans och den samtida befolkningens syn på hans leverne som spelman och bohem.

En minnessten är därför rest vid Hembygdsgården, Åkerbygården, i Västland och avtäcktes i samband med stämman den 11 augusti 1996.

Stenen är hämtad från ”Rapp-backen”, där Carl Johan bodde en stor del av sitt liv.

Västlandsstämman heter sedan år 1996 Rapp-Kallestämman.


Carl Johan Medén 1843-1906

Carl Johan Medén föddes av pigan Sofia (Fia) Holmström (född 1820) i Västland den 4:e oktober 1843. Han föddes utom äktenskapet, vilket på denna tid var en stor katastrof. Trots noggranna efterforskningar har fadern inte kunnat spåras. Sofia Holmström tjänade som piga hos många storbönder. Det var ju inte ovanligt på den tiden att pigor fick barn med sina husbönder, som ofta förnekade faderskapet. Där fanns ju också drängar … Det var ju inte ovanligt att utomäktenskapliga barn i folkmun gavs fäder som var rikemän, adel och t.o.m. av kunglig börd.

Han fick som många andra pröva på många olika arbeten och var heller inte rädd för att ta arbete utanför länet. På sina vandringar kom han att vistas mycket i Hälsingland, närmare bestämt i Hudiksvall, Forsa, Bergsjö och Hassela. Det var här han lärde sig att spela fiol av samtida storspelmän.

En annan Västlandare som vandrade till Hälsingland var Karl Olov (Wesslund) Levén, far till Edvin Levén i Stav. Han kom till Forsa som tolvåring, där han arbetade som dräng. Sedermera kom han som fjortonåring till kyrkoherde Wadman i Bergsjö, där han också arbetade som dräng. Karl Olov Levén vistades i Hälsingland i sjutton år innan han kom tillbaka till Stav i Västland. Där etablerade han sig som skomakare. Han tillverkade senare ett par stövlar åt Carl Johan Medén.

På en marknad i Hudiksvall kom Karl Olov Levén att träffa Carl Johan Medén, som då var i 25-årsåldern. Carl Johan berättade då för sin bekant från Västland, att han drev hästaffärer i stor skala. Han hade ett 20-tal hästar som han hyrde ut åt skogskörare och bönder.

Carl Johan Medén var en orolig ande. Han var något av en gårdfarihandlare också. På sina längre resor använde han sig av häst och jigg eller en tvåhjulig s.k. ”färkärra”.

Han hade fast bostad i en stuga efter Marmavägen, vid Rappbacken någon kilometer söder om Sätra. Platsen gav honom namnet ”Rapp-Kalle”. Själv tyckte han inte om detta namn.

Det kan tyckas att den platsen idag ligger avsides, men på den tiden var där en livlig trafik. Timmer från de stora skogarna och järn från bruken fraktades till järnvägen i Marma för transport söderut. På återvägen fraktades malm från Dannemora. Utöver de hästar han hade för uthyrning, hade han en som han använde för eget bruk. Denna häst hade han i källaren på vänstra sidan av vägen räknat från Sätrahållet.

Affärsresorna gick ofta till Hälsingland. Efter vägen bodde han hos bekanta eller i gästgivargårdar beroende på hur affärerna gick. Där spelade han och gjorde affärer med alla om allt möjligt. Några givande affärer blev det sällan.

Under en av sina resor träffade han Kaisa Greta Karlhenriksdotter från Soffaksby, Vörå församling, Finland. Hon kom antagligen med båt till Sundsvall eller Hudiksvall. Hon följde med Carl Johan till Rappbacken, där de så småningom gifte sig, så sent som den 6 oktober 1899.

Livet som spelman och ”diverseaffärsman” på den tiden gav inte mycket att leva på. Betalning för spelning på bröllop och kalas bestod oftast av mat och dricka. Folk i allmänhet var fattiga och hade sällan kontanter att handla för. De som hade pengar var ofta snåla och ogina.

Carl Johan var en stilig man. Rak i ryggen, kraftigt byggd, ca 190 cm lång, mörk och med skägg. Han verkade något barsk, vilket skrämde många. Han var, vanligtvis, mycket snäll.

Spelmannen Carl Johan var noga med att klä sig, då han skulle spela på bröllop eller fester. Sture Lundin, f.d. Västlandsbo, berättar att hans farfarsfar, Carl Petter Lundin (född 1838), byskräddare i Västland, sydde kläder åt Carl Johan. Farfadern, Ivar Lundin, berättade att Carl Johan var en stor karl och såg barsk ut, vilket nästan skrämde honom.

Affärerna i Västlandstrakten bestod mest av försäljning av strömming från kusten. Det skedde med häst och kärra. För att hålla strömmingen färsk eller för att den skulle se färsk ut, hälldes kallt vatten från källor eller brunnar över strömmingen. Därför hade kärran ett hål i botten. I Carl Johans kärra var hålet något för stort, så att det hände att mindre strömmingar gled igenom. Detta var till glädje för dem som hade det fattigt och eländigt, som naturligtvis passade på att plocka upp dessa ”rymlingar”.

Om en samtida till Carl Johan, ”Lill-Jakob”, berättas att han ibland körde strömming från Gårdskär till Uppsala, en resa på ungefär ett dygn. Under vägen, speciellt innan han kom fram till Uppsala, var han noga med att ösa vatten över strömmingen. Denna såg då färsk ut och hela och hela lasten såldes på en gång.

Många betraktade Carl Johan som en styv fiolspelman. Han försökte sig på att spela nyckelharpa på äldre da´r, men med något dåligt resultat. Det var svårt med stämningen. Eftersom han antagligen inte var notkunnig, kan man inte tala om något eget komponerande. Han lyssnade in vad andra spelade och gjorde vissa minnesnoteringar. Det han spelade och speciellt den vals som är mest känd, fick han säkert hjälp med att teckna ned.

Den forskning som har gjorts om Carl Johan har inte varit inriktad på att spåra hans eventuella egna låtar. Man vet att många spelmanslåtar saknar upphovsman. Den som sist spelar låten och får den upptecknad kan ibland bli nämnd som upphovsman.

Till dans spelade han gärna och då mest för ungdomar. Han spelade, som tidigare nämnts, ofta på bröllop och kalas. Vid sådana tillfällen hände det att hans sambo (och sedermera hustru) var med. Hon tjänstgjorde då som kokerska och servitris.

En natt då Carl Johan och Kaisa Greta var på en bröllopsspelning, brann stugan vid Rappbacken ned. Det enda som med säkerhet kunde räddas, var den stol Carl Johan brukade sitta på, då han spelade eller ”totade” ihop sina låtar. Den finns idag att beskåda på museet vid Hembygdsgården.

Branden var en stor tragedi för paret. Det fanns inga försäkringar och heller inga medel till att bygga nytt. De stod helt enkelt på bar backe, utan möjligheter att klara sig själva. Paret fick därför av fattigvården i Västlands socken bo i en undantagsstuga vid Fagervallen, som ligger i närheten av Hembygdsgården.

Ibland kom många besökande till Fagervallen. Det var tattare och patrask. Hela skogsbacken kunde då bli full av folk, hästar och ekipage. Det kunde t.o.m. bli så trångt att bönderna hade svårt att komma fram.

Vid dessa tillfällen spelades och festades det ordentligt. Detta kan vara en av orsakerna till kyrkans och vissa sockenbors negativa inställning. I dagens samhälle är det svårt att förstå dessa reaktioner. Carl Johan hade tydligen, trots sitt barska yttre, en medmänsklig inställning till alla människor.

Familjen bodde på Fagervallen i nästan 12 år och under den tiden renoverade eller byggde de till stugan något. Under slutet av Fagervallstiden blev det inga längre resor, han började känna av att han hade levt ett hektiskt liv och farit illa med kroppen, vilket hade satt sina spår. Under efterforskningarna har ej framkommit att paret fick några egna barn.

Carl Johan Medén, ”Rapp-Kalle”, avled den 12 november 1906, 62 år gammal. Han begravdes i allmänna varv som ligger på höger sida mellan stora grinden och stora porten till Västlands kyrka. Detta berodde till största delen på hur man betraktade Carl Johan Medén.

Kaisa Greta, hans hustru, bodde kvar i undantagsstugan till 1936. Hon flyttade då till Söderhamn eller Sandarne i Hälsingland. Där bodde en son till henne, som hon hade redan innan hon träffade Carl Johan. Strax efter flytten avled hon.

Henry Lindgren
Ordförande i Västlands Spelmanslag


Arrangörsföreningen - Folkmusikfest

Första sidan